Cojutepeque

Tjena!

Tisdag 9/2

Efter en tidig morgon var det dags att lämna hotellet för att besöka skolan i Cojutepeque. Det tog ca 1 timma av skumpig åkning för att ta sig dit. Men utsickten gick inte att klaga på, vyn av höga berg och en fantastiskt natur var som utklippt ur en film. Väl framme möttes vi av en dansande och spelande parad som välkomna oss med glädje. Det känns som om vi svenskar får ligga i om vi ska kunna överträffa dessa otroliga välkomnanden vi fått, när det är El Salvadors tur att besöka oss.
Inne på skolan fortsatte cermonin av uppträdande av sång och dans samt tal av rektor. Efter maten blev det en genomgång av rörda korset, där vi fick testa praktiska övningar på att lägga förband och hur man behandlar skadade. Det var rätt kul att se hur man behandlar skadade i denna kultur till skillnad ifrån Sverige, både i redskap och bemötande.
Efter genomgången startades en praktisk simulation av en slags katastrof, och den startades av flera högt smällande ljud som fick en att rycka till. Detta var då bomber som hade exploderat och vi fick i uppgift att ge oss ut på skolgården och leta upp skadade och rädda dom. De skadade offren var riktigt bra sminkade av blod och diverse skador, såg väldigt verkligt ut. När alla väl blivigt räddade blev det en genomgång och utverdering hur skadade och hjälp arbetarna skötte sig. Efter en extremt rolig och lärorik dag var det dags för hemfärd och en bit mat, innan alla stöp ner i säng trötta av den händelse rika dagen. Cojutepeque överträffa verkligen mina egna förväntningar, så kommande vecka ser väldigt lovande ut. :)


Onsdag 10/2

Efter ännu en tidig frukost och lika spännande bilfärd till Cojutepeque var det dags för El Salvador brandkår att hålla ett föredrag för oss om olika slags naturkatastrofer. Allt från jordbävningar till giftutsläpp, men det känndes redan som om vi från Sverige redan hade ett ganska stort humm om det som berättades om, efter allt vi gått igenom på Drottning Blanka.
Efter genomgången besökte vi en jordbävningsdrabbad skola som 2001 skakades av en katastrof då en lärare och åtta elever miste livet. Vi fick även ett varmt välkomnande av denna skola som bjöd på fin dansuppvisning. Det hölls även en tyst minut och en minnesbön för de som miste livet den 13 Februari 2001.
Vi fick även besöka en kyrka som också hade rasat i jordbävningskatastrofen, men sakta men säkert byggs den åter upp. Det har tagit åtta år men än är den inte klar, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.
Efter denna dag kan man verkligen se och förstå hur bra ställt man har det i Sverige, att man bor i ett land där naturkatastrofer inte hör till vanligheten.

På återseende, Lars. :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0